Tre saker att börja med.
- Börja med barnets trygghet. Tacka för att barnet berättar och visa att skulden inte ligger hos barnet. Du behöver inte förstå hela förloppet för att ta det på allvar.
- Lyssna utan att skuldbelägga.
- Appar och inställningar ersätter inte stöd och samtal.
Utgå från vad du själv märker och vad som påverkar din vardag. Du behöver inte ha en färdig förklaring för att ta en första kontakt.
Det viktigaste först.
Börja med barnets trygghet. Tacka för att barnet berättar och visa att skulden inte ligger hos barnet. Du behöver inte förstå hela förloppet för att ta det på allvar.
Förebygg utan att skrämma bort samtalet
Fråga om nätet lika nyfiket som om skolan: vilka barnet umgås med, vad som är roligt och vad som känns konstigt. Gör tydligt att barnet får komma till dig även efter att ha brutit en regel. Hot om mobilförbud kan göra det svårare att berätta.
Det är inte bara okända vuxna
Kontakter kan verka vara jämnåriga, och utsatthet kan också ske mellan barn. Fokusera på beteendet: hemligheter, sexuella krav, hot eller press. Ett konto eller en bild bevisar inte vem som finns bakom.
När någon hotar att sprida bilder
ECPAT avråder från att betala vid sexuell utpressning. Hjälp barnet ta kontakt med polis eller ECPAT och be om råd om fortsatt hantering. Dokumentera kontaktuppgifter och hot enligt deras anvisningar. Ladda inte ned eller skicka vidare sexuellt övergreppsmaterial för att samla egna bevis.
När bilden är manipulerad
En AI-skapad bild kan fortfarande användas för att kränka, hota eller pressa barnet. Bemöt situationen som något verkligt och allvarligt för barnet, även om själva bilden är falsk. ECPAT kan ge vägledning om bildspridning.
Snapchat och andra appar
Säkerhetsinställningar kan hjälpa, men ingen inställning garanterar trygghet. Gå igenom kontakter och platsdelning tillsammans när det är möjligt. Använd aktuella guider från plattformen och Mediemyndigheten i stället för gamla instruktioner.
När barnet redan har skickat en bild
Börja med att tacka för att barnet berättar. Undvik att göra hjälpen beroende av ett löfte om att aldrig göra om det. Fråga vad som hänt och om någon fortfarande pressar eller hotar. Polisen och ECPAT har vägledning om hur vuxna kan hjälpa. Sprid inte bilden vidare och be inte barnet skicka den till fler för att visa vad som hänt.
Så här kan det kännas i verkligheten.
Det här är erfarenhetsnära exempel, inte kriterier och inte ett påstående om att alla upplever samma sak.
- Barnet kan känna både skam och rädsla för att du ska bli arg.
- Du som vuxen kan vilja lösa allt direkt. Försök ge barnet utrymme att berätta i sin takt.
Vad kan du göra redan nu?
Säg att du är glad att barnet berättade och att ni tar hjälp tillsammans.
Be polis eller en specialistverksamhet om vägledning. Gör inte barnet ansvarigt för att utreda vad som hänt.
Fråga hur barnet mår även när en anmälan eller rapportering är gjord. Händelsen kan behöva flera samtal.
När det är svårt att hitta orden.
Du behöver inte läsa upp det ordagrant. Se formuleringarna som en startpunkt.
“Tack för att du berättar. Jag är inte arg på dig. Vi behöver inte lösa allt själva.”
“Du behöver inte visa eller skicka bilden till mig. Vi kan be om råd om hur vi gör säkert.”
Vad händer om du söker hjälp?
Via ECPAT Vuxenstöd kan du få vägledning som vuxen. Barn kan vända sig till Ditt ECPAT. Vid misstänkt brott finns information hos Polisen; vid omedelbar fara behövs akut hjälp.
Om det här gäller någon du bryr dig om.
Du behöver också få stöd för dina reaktioner. Ta det med en annan vuxen eller stödverksamhet så att barnet inte behöver ta hand om din oro.
Frågor människor ofta fastnar i.
Ska jag ta bort alla appar?
Börja med trygghet och samtal. Ett hot om förbud kan göra att barnet slutar berätta. Bedöm fortsatta skyddsåtgärder tillsammans och med relevant stöd.
Är det barnets fel om barnet skickade bilden?
Nej. Ansvaret för hot, press och övergrepp ligger hos den som utsätter barnet.
Hur kan jag ta upp det här med någon nära?
Välj om möjligt en lugn stund. Beskriv vad du märker eller behöver, och säg om du främst vill bli lyssnad på eller ha hjälp med en konkret kontakt. Du bestämmer hur mycket du vill berätta.
Hur kan jag hjälpa en närstående att hitta rätt?
Fråga vad personen önskar hjälp med. Ni kan läsa tillsammans, skriva ned frågor eller förbereda en kontakt. Undvik att ställa en egen diagnos eller ta över personens berättelse.
Det här vill vi att du tar med dig.
- Lyssna utan att skuldbelägga.
- Appar och inställningar ersätter inte stöd och samtal.
- Ta specialiststöd vid hot, utpressning och bildspridning.