Tre saker att börja med.
- Kroppsliga frågor och självbild kan behöva olika stöd.
- Nya symtom ska inte förklaras med antaganden.
- Du får sätta gränser för kommentarer.
Pubertet, klimakteriet, sjukdom eller åldrande kan väcka frågor om kroppen och identiteten. Du behöver inte tycka om varje förändring för att få stöd.
Det viktigaste först.
Pubertet, klimakteriet, sjukdom eller åldrande kan väcka frågor om kroppen och identiteten. Du behöver inte tycka om varje förändring för att få stöd.
Förändringen är inte bara synlig
Det kan handla om hur kroppen känns, vad den orkar eller hur andra bemöter dig. Försök skilja mellan egna besvär och förväntningar på hur en kropp borde se ut. Ett samtal behöver kunna rymma både praktiska behov och känslor, utan att allt görs till en fråga om utseende.
Olika skeden kräver olika information
Pubertet, klimakteriet och förändringar efter sjukdom är inte samma process. Sök information som passar din situation och använd inte en allmän beskrivning för att förklara varje nytt symtom. Besvär i klimakteriet kan behöva vård; du ska inte behöva avfärda dem som något du bara måste stå ut med.
Du får påverka samtalet om kroppen
Du kan be andra att inte kommentera vikt, ålder, könsuttryck eller vissa förändringar. En gräns kan vara kort och behöver inte följas av en förklaring om hela din hälsa. Om det gäller en ung person kan vuxna behöva tänka extra på att deras kommentarer kan få stor plats.
Be om hjälp med det som faktiskt är svårt
Beskriv om något gör ont, stör sömnen, påverkar sex, rörelse eller vardag. Ta medicinska frågor till vården och frågor om självbild eller bemötande till någon du kan prata med. Du behöver inte välja mellan att acceptera kroppen och att få besvär undersökta.
Så här kan det kännas i verkligheten.
Det här är erfarenhetsnära exempel, inte kriterier och inte ett påstående om att alla upplever samma sak.
- Du kanske tycker att alla kommenterar något du själv försöker förstå.
- Du kan känna både nyfikenhet och obehag inför förändringen.
Vad kan du göra redan nu?
Är det ett symtom, en känsla eller andras kommentarer du behöver hjälp med?
Utgå från ditt skede och fråga vården när något är oklart.
Välj en mening när kroppen kommenteras.
När det är svårt att hitta orden.
Du behöver inte läsa upp det ordagrant. Se formuleringarna som en startpunkt.
Jag vill inte att vi kommenterar min kropp när vi ses.
Jag vill förstå vad som kan förklara besvären och vad som behöver undersökas.
Vad händer om du söker hjälp?
För kroppsliga besvär kan vårdcentralen eller annan relevant mottagning hjälpa dig hitta rätt bedömning. UMO är en ingång för unga.
Om det här gäller någon du bryr dig om.
Fråga hur personen själv upplever förändringen. Undvik att kommentera kroppen som ett förbättringsprojekt.
Frågor människor ofta fastnar i.
Måste jag älska min kropp?
Du behöver inte framkalla en särskild känsla. Du kan börja med respekt för kroppens behov och med att minska sådant bemötande som gör dig illa till mods.
Betyder ett nytt besvär att det är klimakteriet?
Inte nödvändigtvis. Ta frågor om orsaken till vården i stället för att förklara varje förändring själv.
Kan jag säga ifrån om snälla kommentarer?
Ja. Du kan uppskatta avsikten och ändå be personen prata på ett annat sätt.
Hur kan jag stötta ett barn i puberteten?
Var tillgänglig för frågor, respektera privatliv och sök åldersanpassad information. Undvik att göra barnets kropp till samtalsämne inför andra.
Det här vill vi att du tar med dig.
- Kroppsliga frågor och självbild kan behöva olika stöd.
- Nya symtom ska inte förklaras med antaganden.
- Du får sätta gränser för kommentarer.