Tre saker att börja med.
- Känslor är en del av att vara människa. När måendet bekymrar dig eller påverkar vardagen får du söka stöd. Du behöver inte först bevisa att du har det värre än någon annan.
- Du behöver ingen färdig diagnos för att söka hjälp.
- Känslor får finnas och besvär får tas på allvar.
Utgå från vad du själv märker och vad som påverkar din vardag. Du behöver inte ha en färdig förklaring för att ta en första kontakt.
Det viktigaste först.
Känslor är en del av att vara människa. När måendet bekymrar dig eller påverkar vardagen får du söka stöd. Du behöver inte först bevisa att du har det värre än någon annan.
Bekräfta känslan utan att förminska besvären
Att säga att känslor är mänskliga betyder inte att du ska stå ut ensam med svåra besvär. Du kan behöva hjälp även om du arbetar, studerar, skrattar ibland eller verkar fungera utåt.
När skammen står i vägen
Folkhälsomyndigheten beskriver att självstigma kan göra att människor undviker att berätta eller söka vård. Om du känner igen det kan du säga det som en del av kontakten: att det är svårt att ens ta upp hur du har det.
Du får börja med vardagsord
Beskriv vad som blivit svårt, hur länge det har pågått och vad du är orolig för. Om det är svårt att prata kan du skriva några meningar och ta med dem. Du behöver inte hitta en egen diagnos.
Fråga vad som händer efteråt
Be om en plan du förstår: nästa kontakt, uppföljning och vart du vänder dig om du blir sämre. Fråga om sekretess om det är det som gör att du tvekar. Regler för barn och unga behöver förklaras utifrån situationen.
Så här kan det kännas i verkligheten.
Det här är erfarenhetsnära exempel, inte kriterier och inte ett påstående om att alla upplever samma sak.
- Du kan tänka att du borde klara det själv.
- Du kanske övar på att be om hjälp men avbryter när någon svarar.
Vad kan du göra redan nu?
Vad känns svårt? Sedan när? Hur påverkar det en vanlig dag?
Det kan vara vårdcentral, elevhälsa eller en relevant stödverksamhet.
Fråga om någon kan sitta bredvid eller följa med om du vill.
När det är svårt att hitta orden.
Du behöver inte läsa upp det ordagrant. Se formuleringarna som en startpunkt.
“Jag vet inte om det är allvarligt, men jag mår inte som vanligt och behöver hjälp att förstå det.”
“Det är svårt för mig att prata om det här. Jag har skrivit ned några saker.”
Vad händer om du söker hjälp?
Vårdcentralen kan vara en första kontakt för vuxna. För barn och unga varierar vårdvägen mellan regioner. 1177 kan vägleda. Vid omedelbar fara behöver du akut hjälp.
Om det här gäller någon du bryr dig om.
För närstående: lyssna och ta personen på allvar. Undvik jämförelser med hur andra har det. Fråga vilken konkret hjälp personen vill ha.
Frågor människor ofta fastnar i.
Måste jag veta vad jag vill ha för behandling?
Nej. Du kan börja med att beskriva situationen och be om en bedömning.
Kan jag be om hjälp även om jag ibland mår bra?
Ja. Beskriv både hur du mår och hur det varierar.
Hur kan jag ta upp det här med någon nära?
Välj om möjligt en lugn stund. Beskriv vad du märker eller behöver, och säg om du främst vill bli lyssnad på eller ha hjälp med en konkret kontakt. Du bestämmer hur mycket du vill berätta.
Hur kan jag hjälpa en närstående att hitta rätt?
Fråga vad personen önskar hjälp med. Ni kan läsa tillsammans, skriva ned frågor eller förbereda en kontakt. Undvik att ställa en egen diagnos eller ta över personens berättelse.
Det här vill vi att du tar med dig.
- Du behöver ingen färdig diagnos för att söka hjälp.
- Känslor får finnas och besvär får tas på allvar.
- Be om ett nästa steg som du förstår.