Jag tror att jag har ADHD – vad gör jag nu?
Från egen misstanke till första vårdkontakt, bedömning och möjliga nästa steg.
Skriv ner hur vardagen påverkas
Fokusera mindre på en lista av symtom och mer på konkreta situationer: studier, arbete, hem, ekonomi, relationer, tidsplanering och återhämtning.
Ett exempel: I stället för ”jag är dålig på allt” kan du beskriva: Jag missar återkommande tider trots påminnelser, och det leder till problem på jobbet. Ta gärna med en situation där det fungerar bättre också.
Ta en första kontakt
Vuxna kan börja via vårdcentral eller regional väg enligt 1177. Barn och unga kan få hjälp via elevhälsa, första linjen eller BUP beroende på region och behov.
Ett exempel: Du kan skriva: Jag vill prata om återkommande koncentrations- och planeringssvårigheter. Jag behöver hjälp att förstå vad de kan bero på och hur jag kan få stöd.
Var beredd på en bred bedömning
Vården behöver ofta förstå utveckling, mående, sömn, andra diagnoser, livssituation och om svårigheterna funnits sedan tidigare – inte bara om du känner igen ADHD-drag.
Ett exempel: Om du inte minns barndomen tydligt kan du säga det. Fråga vilken information som kan vara användbar, i stället för att känna att du måste fylla i luckorna själv.
Anpassningar kan börja innan diagnos
Tydliga listor, externa påminnelser, färre samtidiga uppgifter och konkret stöd kan vara användbart oavsett vad en framtida bedömning visar.
Ett exempel: Du kan prova att be om en skriftlig instruktion i taget och en bestämd tid för uppföljning. Beskriv sedan om det blev lättare att komma igång eller avsluta en uppgift.
Be om en begriplig återkoppling
Fråga hur vården tolkar det som kommit fram och vilka nästa steg som föreslås. Om en utredning inte blir aktuell behöver du fortfarande förstå vart du kan vända dig med de svårigheter som finns.
Ett exempel: Du kan fråga: Vad talar bedömningen för, vad är fortfarande oklart och vilken hjälp föreslår ni för de problem jag har beskrivit?
Följ upp stödet i vardagen
Skriv ned vilka anpassningar eller kontakter ni kommit överens om. Bestäm hur du följer upp om de hjälper i skolan, på arbetet eller hemma.
Ett exempel: Skriv vem du ska kontakta och vilken förändring ni ska följa upp. Ett mål kan vara att färre viktiga uppgifter tappas bort, snarare än att hela vardagen genast fungerar perfekt.
Det här kan du förbereda.
- Två eller tre konkreta exempel från arbete, skola eller hem.
- Vad som varit svårt tidigare i livet och vad som hjälper nu.
- Frågor om stöd under väntan, inte bara om en diagnos.
Frågor att ställa.
- Vilken mottagning ansvarar för nästa bedömning här?
- Vilket stöd kan jag få innan en utredning är klar?
- Vem följer upp och vad gör jag om vardagen blir svårare?
Om du väntar eller fastnar.
Fråga vilken verksamhet du väntar på och vad som sker under tiden. Om du saknar återkoppling kan du fråga: Behöver jag göra något mer, när får jag besked och vem kan jag kontakta om vardagen blir svårare?
Så kan det se ut i vardagen.
Exemplen är skrivna av Tankefull för att visa möjliga situationer och formuleringar. De är inte insamlade patientberättelser eller individuella bedömningar.
Du fungerar på jobbet men är helt slut hemma
Du håller ihop arbetsdagen men orkar inte mat, räkningar eller relationer efteråt. Det kan vara svårt att förklara eftersom andra bara ser det som fungerar.
Så kan du säga: Jag klarar mycket genom stor ansträngning. Jag vill beskriva vad det kostar och vad som inte fungerar när jag kommer hem.
Ett möjligt nästa steg: Välj ett vardagsexempel och beskriv både hur du löser situationen och vad som blir följden efteråt. Det visar inte i sig att orsaken är ADHD.
Du är orolig för ditt barn
Du märker återkommande svårigheter med morgnar, skolarbete eller återhämtning. Barnet kanske beskriver problemet på ett annat sätt.
Så kan du säga: Vi vill förstå vad som blir svårt för barnet och vilket stöd som behövs, utan att bestämma förklaringen i förväg.
Ett möjligt nästa steg: Samla barnets egna ord och ett exempel från vardagen. Fråga skolan och relevant vårdkontakt hur ni kan gå vidare.
Du får besked att en utredning inte är nästa steg
Du hade hoppats på ett tydligt svar men känner dig fortfarande vilsen.
Så kan du säga: Kan ni förklara bedömningen och vilket stöd ni rekommenderar för svårigheterna som fortfarande finns?
Ett möjligt nästa steg: Be om en konkret plan. Ett besked om utredning besvarar inte automatiskt alla frågor om hur vardagen ska fungera.
Om du bara gör en sak efter att ha läst.
Skriv ett konkret exempel på något som återkommer och hur det påverkar vardagen.
Vanliga frågor om den här vägen.
Måste jag göra ett självtest först?
Nej. Du kan börja med att beskriva vad som är svårt. Ett självtest kan inte ersätta en bedömning.
Måste jag ha dokument från hela min skoltid?
Börja med det du vet och fråga mottagningen vad som är relevant. Berätta öppet om sådant du inte minns eller inte har tillgång till.
Kan jag be om stöd utan en diagnos?
Beskriv behovet i den aktuella situationen och fråga vad som kan erbjudas. Du behöver inte själv avgöra diagnosen för att ta upp problemen.
Hur hjälper jag som närstående utan att ta över?
Fråga om du får hjälpa till att skriva exempel eller följa med. Låt personen beskriva sin egen upplevelse och gör inte en diagnos till villkor för stöd.