Frågor som får ta plats.

Diagnosen bygger på att svårigheter funnits sedan barndomen, även om de kan bli tydliga först när kraven ökar.

Ja. ADHD kan domineras av ouppmärksamhet, hyperaktivitet/impulsivitet eller en kombination.

Nej. Beskriv svårigheterna och hur vardagen påverkas. Bedömningen ska också undersöka andra möjliga förklaringar.

Be om en förklaring till bedömningen och en plan för de svårigheter som finns kvar. Fråga vilka andra insatser eller kontakter som kan vara relevanta.

Fråga mottagningen hur det kan ordnas om du vill. Berätta vilken hjälp du önskar av personen; det är skillnad på att ge stöd och att tala över ditt huvud.

Välj om möjligt en lugn stund. Beskriv vad du märker eller behöver, och säg om du främst vill bli lyssnad på eller ha hjälp med en konkret kontakt. Du bestämmer hur mycket du vill berätta.

Fråga vad personen önskar hjälp med. Ni kan läsa tillsammans, skriva ned frågor eller förbereda en kontakt. Undvik att ställa en egen diagnos eller ta över personens berättelse.

Ja. Exempel är hjärtklappning, yrsel, spänning, svettningar och förändrad andning. Nya eller allvarliga kroppsliga symtom kan ändå behöva medicinsk bedömning.

Panikattacker kan kännas mycket skrämmande. Om du är osäker på om symtomen har en annan medicinsk orsak bör de bedömas av vården.

Nej. Depression kan också kännas som tomhet, irritation, trötthet eller att ingenting betyder något.

Vissa episoder kan förbättras över tid, men behandling och stöd kan minska lidandet och är särskilt viktigt vid tydlig funktionspåverkan eller självmordstankar.

Sorg och kris kan ingå i den belastning du lever med. Du kan behöva stöd utan att sorgen behöver vara en diagnos. Berätta för vården om du inte fungerar som vanligt eller är orolig för ditt mående.

Nej. Belastning kan finnas i flera delar av livet. Beskriv helheten när du söker hjälp.

Nej. Orsaken behöver bedömas. Utgå inte från att tröttheten beror på stress bara för att livet är pressat.

Nej. Du bestämmer själv om, när och för vem du berättar.

Människors förståelse och ord för sig själva kan förändras. Du behöver inte se ett tidigare ord som ett misslyckande.

Nej. Trans handlar om könsidentitet/könsuttryck. Sexuell läggning handlar om vem man blir attraherad av.

Nej. Flera stödverksamheter kan ge råd även om du inte vill eller har bestämt dig för att polisanmäla.

Ja. Att kontrollera pengar, skuldsätta någon eller hindra tillgång till ekonomi kan vara ekonomiskt våld.

Nej. Spelinspektionen beskriver avstängningen som avgränsad till registrerat spel hos bolag med svensk licens.

Du kan börja med att beskriva din oro och vilka konsekvenser du ser. Du behöver inte formulera en färdig lösning för att ta en första kontakt.

Nej. Ekonomin behöver hanteras separat. Budget- och skuldrådgivning kan vara en väg att börja.

Rådgivningen kan också hjälpa dig få överblick över ekonomin. Du behöver inte vänta tills situationen blivit värre.

Nej. Konsumentverket beskriver den kommunala budget- och skuldrådgivningen som kostnadsfri.

Fråga rådgivaren inför mötet. En lista över inkomster, utgifter och eventuella skulder är en start; berätta också vad du ännu inte har koll på.

Det är du som utforskar vad tron och identiteten betyder för dig. Du behöver inte låta någon pressa fram ett svar eller en livsberättelse.

Ja. Du väljer själv om och när du vill berätta. Det är rimligt att låta trygghet och praktiska förutsättningar påverka ditt beslut.

Du kan börja med att fråga en stödverksamhet om hur de arbetar med anonymitet och kontakt. Fråga en kurator eller vårdkontakt vad som gäller för sekretess i just din situation, särskilt om du är under 18 år.

Nej. Behov och livssituationer varierar. Försök beskriva vad du saknar utan att döma dig själv.

Nej. Utgå från vilken kontakt du längtar efter och vad du orkar just nu.

Börja med trygghet och samtal. Ett hot om förbud kan göra att barnet slutar berätta. Bedöm fortsatta skyddsåtgärder tillsammans och med relevant stöd.

Nej. Ansvaret för hot, press och övergrepp ligger hos den som utsätter barnet.

Ja. Men respekt och trygghet ska inte behöva vänta tills du har bearbetat allt.

Fråga personen först. Utgå inte från att informationen är din att dela.

Nej. Lyssna på det personen berättar och respektera de ord, namn och pronomen hen vill använda. Dina egna frågor är inget skäl att pressa personen att ändra sig.

Fråga personen först. Du kan söka eget stöd utan att sprida identifierande uppgifter eller berätta för andra om personens identitet.

Du får ha olika känslor. Att du är arg betyder inte att du inte bryr dig.

Nej. Du kan börja med det som känns möjligt och säga att du behöver hjälp att fortsätta.

Nej. Du kan börja med att beskriva situationen och be om en bedömning.

Ja. Beskriv både hur du mår och hur det varierar.

Beskriv de behov som finns nu. Be skolan förklara hur de kan hjälpa och utreda stödbehovet.

Ja, du kan beskriva din egen oro och hur du påverkas. Din kontakt behöver inte vänta på att personen tar sitt nästa steg.

Att hjälpa kan också vara att lyssna, följa med eller hitta rådgivning. Be om rådgivning utifrån din situation innan du gör ekonomiska åtaganden.

Nej. Du kan behöva stöd kring oro, relationen och din ekonomi även om du inte själv spelar.

Nej. Kronofogden prövar förutsättningarna. Budget- och skuldrådgivningen kan hjälpa dig undersöka alternativ.

Kronofogden beslutar efter prövning. Tankefull gör ingen bedömning av om du kan beviljas skuldsanering.

Ja. Kommunens budget- och skuldrådgivning kan hjälpa dig med frågan om skuldsanering och ansökan.

Nej. Det går att börja med att beskriva nätterna och hur vardagen fungerar. Vården kan förklara om och hur anteckningar kan vara användbara.

Ja. Berätta om båda delarna och vad du själv märker. Du behöver inte avgöra vad som orsakar vad.

Ta frågor om läkemedel, doser och biverkningar med förskrivaren eller annan vårdpersonal. Den här sidan ger ingen behandlingsordination.

Ni kan prata om förutsättningarna runt sömnen och fördela praktiska uppgifter. Fråga vilken hjälp personen faktiskt vill ha.

Olika ärenden har olika regler. Efterlevandeguiden hjälper dig hitta rätt myndighet och kontrollera vad som behöver göras.

Det finns inget krav att ägna varje stund åt sorgen. Utgå från vad du behöver och vilka förutsättningar du har.

Du kan börja med vad du behöver för att vardagen ska fungera. Fråga om praktiska möjligheter och ta frågor om rättigheter till rätt ansvarig.

Föreslå något avgränsat och ge utrymme för ett nej. Fortsätt visa att kontakten finns utan att kräva ett visst slags reaktion.

Du kan bry dig och samtidigt behöva begränsa en uppgift. Försök göra gränsen tydlig och prata om vilken annan hjälp som behöver ordnas.

Du kan söka stöd för hur du själv påverkas. Fråga verksamheten vilka insatser den erbjuder närstående.

Det beror på situationen. Försäkringskassan beskriver särskilda villkor för närståendepenning; den gäller inte automatiskt för allt omsorgsarbete.

Beskriv den uppgift du inte kan fortsätta ta ensam och be om en konkret fördelning med uppföljning.

Det går att börja med en konkret beskrivning av behovet. Fråga sedan vad som krävs för eventuella formella insatser i den aktuella verksamheten.

Be om hjälp att undersöka en situation och prova något avgränsat. Du behöver inte ha designat hela lösningen själv.

Fråga om det går och bestäm i förväg vilken roll personen ska ha. Din egen beskrivning ska fortfarande få plats.

Ta det till uppföljningen. En prövning kan ge information även när den inte blir den slutliga lösningen.

Nej. En förändring kan innebära både möjligheter och saknad. Försök skilja mellan vad andra tycker att du borde känna och vad du faktiskt upplever.

Du får sätta ord på dig själv också senare i livet. Det finns inget krav att din förståelse ska ha varit densamma hela tiden.

Sök också utifrån vad du tycker om eller vill bidra med. Be om information om innehåll, tillgänglighet och vilka som brukar delta.

Ni kan skilja på vilket beslut du vill fatta själv och vilka praktiska delar du önskar hjälp med.

Tankefull ställer inget sådant krav. Du får beskriva din egen relation till tro och identitet, även om den är komplex eller förändras.

Nej. Du behöver inte ha upplevt skam eller en bestämd process för att din berättelse ska tas på allvar.

Fråga hur verksamheten ser på läggning och könsidentitet och hur den arbetar med sekretess. Var försiktig med att lämna uppgifter innan du fått svar du förstår.

Du ska inte behöva försöka ändra vem du attraheras av eller hur du förstår ditt kön för att tillfredsställa andra. Sök stöd för bemötandet och för eventuella trygghetsbehov.

Nej. Hur öppen du kan eller vill vara avgör inte din identitet.

Det finns inte en enda regel för alla relationer. Du kan behöva stöd att tänka kring vad du vill dela, vad relationen kräver och om ett samtal är tryggt.

Bara om du själv vill det och har förstått möjliga konsekvenser. Annars ska din information stanna hos den du har valt att anförtro dig åt.

Ta hotet på allvar och sök stöd kring din trygghet. Du behöver inte själv reda ut om beteendet har en viss juridisk beteckning för att be om hjälp.

Material kan innebära en allvarlig kränkning även om det är manipulerat. Sök stöd för situationen och låt rätt verksamhet bedöma de juridiska frågorna.

Nej. Börja med vad som hänt, vilka krav som ställs och hur du påverkas.

Sprid inte känsligt material för att försöka förklara. Be en relevant stödverksamhet eller polis om vägledning om hur uppgifter kan lämnas.

Trygghet handlar inte enbart om att stänga av allt. Lyssna på barnets sociala sammanhang och sök hjälp att hantera utsattheten utan att skuldbelägga barnet.

Kontakt och känslor kan utvecklas olika. Du kan prata med BVC om det som känns svårt utan att behöva ge din upplevelse en diagnos.

Ja. Berätta om den förälderns mående och fråga vilket stöd som finns.

Du kan sakna frihet, relationer eller rytm utan att det sammanfattar hela din relation till barnet. Försök berätta vad du saknar konkret.

Berätta det tydligt och sök hjälp direkt. Vid omedelbar fara ring 112; du ska inte behöva hantera risken ensam.

Be om information som hjälper dig förstå alternativen och ta ställning i din situation.

Försök skilja på vad var och en känner och vilka gemensamma beslut som behöver tas. Samtalsstöd kan hjälpa er prata utan att tvinga fram en vinnare.

Du bestämmer hur mycket av din situation du vill dela. Du kan också be en partner eller närstående hjälpa till att förmedla en gräns.

Börja med att lyssna. Ett erbjudande om sällskap kan vara mer respektfullt än en lösning eller en försäkran om framtiden.

Nej. Graviditetens längd bestämmer inte vilka känslor personen får ha.

Du behöver inte prestera en särskild reaktion. Om du vill prata om hur du mår kan du be om stöd utan att först känna på ett visst sätt.

Fråga verksamheten vilka möjligheter som finns för närstående. Din egen reaktion får också beskrivas.

Nej. Sök aktuell medicinsk vägledning hos 1177 eller vården. Tankefull bedömer inte symtom eller graviditetens utveckling.

Du behöver inte framkalla en särskild känsla. Du kan börja med respekt för kroppens behov och med att minska sådant bemötande som gör dig illa till mods.

Inte nödvändigtvis. Ta frågor om orsaken till vården i stället för att förklara varje förändring själv.

Ja. Du kan uppskatta avsikten och ändå be personen prata på ett annat sätt.

Var tillgänglig för frågor, respektera privatliv och sök åldersanpassad information. Undvik att göra barnets kropp till samtalsämne inför andra.

Beskriv hur livet påverkas och be vården förklara sin bedömning och plan. Tankefull kan inte tolka dina provsvar.

Du kan beskriva ett behov utan att dela hela vårdhistorien. Fråga vad som behövs om det gäller en formell insats.

Du får förklara att förutsättningarna varierar, men behöver inte göra varje socialt möte till ett bevis om din hälsa.

Fråga vad personen vill ha hjälp med och vilka delar hen vill göra själv. Bevara också relationens vanliga innehåll.

Nej. Du får behöva tid och flera samtal för att förstå vad beskedet betyder för dig.

Be mottagningen förklara det du inte förstått och hur du kan få svar efter besöket.

Tänk igenom vilket stöd du önskar och fråga vad som krävs för aktuella insatser. Alla personliga detaljer behöver inte ingå i första samtalet.

Be dem lyssna på vad du behöver i stället för att göra diskussionen till en omröstning. Du kan också fråga vården hur bedömningen kan förklaras.

Saknad är inte i sig ett besked om vilken framtid som är bäst. Du kan undersöka känslan utan att avgöra allt på en gång.

Ni kan behöva olika mycket avstånd. Försök hitta en kontaktform som inte lovar mer närhet än någon vill ha.

Barnets behov och praktiska vardag behöver eget utrymme. Sök stöd kring samarbete om ni inte kan hålla det isär från konflikten.

Vid hot, kontroll eller rädsla behöver trygghet och individuellt stöd gå före ett gemensamt relationssamtal.

Du kan sakna en relation eller närhet även om personen finns kvar. Använd de ord som passar din upplevelse.

Ett samtal kan vara värdefullt men den andra kanske inte deltar. Du kan ändå söka stöd med ovissheten.

Ja, om ni båda trivs med det. Försök prata om förväntningarna i stället för att anta att de är lika.

Lyssna och erbjud gemenskap utan att kräva att personen snabbt ska hitta en ersättare.

Nej. Du kan prata om hur situationen påverkar dig utan att lova en viss framtida relation.

Nej. Du kan uttrycka en begränsad gräns, men styr inte hur den andra personen reagerar.

Du väljer hur mycket du vill dela. Alla privata detaljer behöver inte bli en gemensam familjediskussion.

Nej. Det kan ta ifrån andra kontrollen och vara otryggt. Fråga och respektera ett nej.

Nej. Relationer och tillhörighet kan finnas på flera håll och betyda olika saker över tid.

Ta upp behovet när du kontaktar vården och be mottagningen förklara hur det kan ordnas.

Ja. Ett viktigt beslut kan ändå innebära förlust och en svår omställning.

Nej. Juridiska frågor behöver rätt myndighet eller behörig rådgivning.

Nej. Beskriv det du märker även om du inte vet vad det beror på.

Nej. Tankefull kan inte avgöra orsaken. Vården kan hjälpa med bedömning när det behövs.

Några korta anteckningar kan vara en början. Du kan också säga att det är svårt att hitta orden.

Fråga vad som ändå känns annorlunda utan att räkna upp varför personen borde vara nöjd.

Kontroll, hot och handlingar som skapar rädsla behöver tas på allvar även utan slag. Be en relevant verksamhet hjälpa dig förstå ditt beteende.

Börja med din egen kontakt. Den som utsatts ska inte behöva delta för att du ska ta ansvar.

Ta hjälp och respektera gränser över tid. Du kan inte kräva tillit eller ett visst svar som belöning för att du sökt stöd.

Be om hjälp direkt. Vid omedelbar fara ring 112; försök inte bära risken eller lägga ansvaret på den andra personen.

Nej. Du kan ta ansvar utan att få ett visst svar.

Du kan beskriva den, men börja gärna med vad du gjort och hur det påverkade den andra. Avsikten behöver inte ersätta konsekvensen.

Respektera det. Upprepade försök att få ge en ursäkt kan i sig bli en belastning.

Ibland behövs en konkret förändring i det som återkommer. Om problemet gäller hot eller kontroll behövs också särskilt stöd.

Inte nödvändigtvis. Fråga vad tiden ensam betyder för personen i stället för att anta.

Sex och kroppslig närhet ska vara frivilliga. En överenskommelse får inte göra ett nej till en skuld som måste betalas.

Ja. Det kan vara hjälpsamt att ta upp vad som fungerar nu i stället för att kräva att en gammal överenskommelse alltid gäller.

Ta den känslan på allvar och sök stöd. Då behöver frågan inte behandlas som en vanlig kompromiss mellan lika fria alternativ.

Artikeln kan ge frågor och begrepp, men är inte ett facit över en enskild person.

Prata om en hållbar fördelning och om stöd som kan behövas utanför relationen. Hjälp ska inte automatiskt bli obegränsat ansvar.

Då behöver bådas förutsättningar få plats. En gemensam lösning kan behöva bygga på mer stöd, inte bara på att någon anstränger sig mer.

Nej. Förståelse för svårigheter tar inte bort ansvar för hot, kontroll eller att respektera andras gränser.

Du får säga vad som hjälper dig. Du kan tacka för omtanken och samtidigt be om ett annat slags samtal.

Påminn om det du behöver eller välj att avsluta för stunden. Alla personer är inte rätt lyssnare i varje fråga.

Fråga. Det är enklare än att gissa utifrån hur starkt personen reagerar.

Ja. Beskriv vad du kan erbjuda och försök ordna en fortsättning i stället för att lova obegränsad tillgänglighet.

Nej. Du kan säga att du inte vet vad du ska säga men gärna vill lyssna.

Fråga om personen vill höra den. Din erfarenhet behöver inte bli en mall för hur den andra borde känna.

Fråga vad som känns tyngst eller om det finns något konkret du kan göra.

Du kan beskriva effekten och önskemålet kort: Jag behöver att du lyssnar just nu, inte jämför. Du styr däremot inte hur personen svarar.

Nej. Börja med det barnet behöver förstå nu och ge möjlighet att fortsätta samtalet.

Visa att du finns tillgänglig och återkom lugnt. Tystnad säger inte säkert vad barnet tänker.

Du kan vara ärlig med din känsla och samtidigt visa att det är vuxna som tar ansvar för stöd och praktiska frågor.

Säg vad du vet och vad som är osäkert. Försök lova en kontakt eller uppföljning i stället för ett utfall du inte kan garantera.

Ni kan börja med ett konkret behov och be ansvarig verksamhet förklara hur det ska undersökas.

Det behöver planeras utifrån ålder, fråga och vad barnet behöver. Be verksamheten förklara hur barnets delaktighet ska fungera.

Utgå inte direkt från att barnet manipulerar. Beskriv skillnaden och be om hjälp att förstå sammanhangen utan upprepade förhör.

Uppgifter om rädsla eller utsatthet behöver tas på allvar och bedömas av rätt ansvariga. De ska inte bara bli en fråga om att vuxna möts halvvägs.

Börja hellre med vad personen behöver nu. Ett varför kan uppfattas som att tidpunkten måste försvaras.

Nej. Du kan ge stöd utan en fullständig beskrivning.

Lova bara det du kan hålla. Vid oro för ett barns säkerhet eller omedelbar fara kan andra behöva hjälpa.

Säg gärna att du berörs, men sök eget stöd så att personen inte måste ta hand om din reaktion.

Känslor kan vara blandade. Försök se vilket behov av tid, rättvisa eller uppmärksamhet känslan pekar på.

Barn ska inte bära vuxenansvar. Som vuxen kan du prata om vad du faktiskt kan och vill ta ansvar för.

Du får söka stöd för din egen situation. Tänk samtidigt på vilken privat information om andra som behöver delas.

Syskonrelationer ser olika ut. Du får ha gränser även när ditt syskon har stora behov.

Nej. Berätta om dina vanor och följderna för dig. Du kan söka stöd utan den beteckningen.

Att vissa delar fungerar utesluter inte att alkoholen påverkar andra delar av livet. Din oro kan tas upp med vården.

Det är en medicinsk fråga om du dricker ofta eller mycket eller har haft abstinens. Be vården bedöma hur en förändring kan ske säkert.

Du kan fråga en betrodd person om sällskap och berätta för mottagningen vilken hjälp du önskar vid besöket.

Kontakta kommunens rådgivning och beskriv ditt behov. Fråga vilket stöd de kan ge i din situation.

Nej. Rätten behöver bedömas av ansvarig myndighet utifrån aktuella regler och dina uppgifter.

Be en betrodd person sitta med, om du vill. Börja med aktuella datum och ta hjälp att prioritera frågor.

Det beror på situationen. Vid kontroll eller hot bör du söka eget stöd och rådgivning om säkra kontaktvägar.

Nej. Välj de delar som hjälper dig. En text kan inte beskriva varje människas situation.

Ja. Välj perspektiv ovanför artikeln. Fråga personen vad hen själv behöver och vill.

Nej. Texten är allmän vägledning och ersätter inte individuell bedömning, vård eller rådgivning.

Fråga mottagningen: Vem kontaktar jag om jag mår sämre innan besöket, och när får jag nästa besked?